Föreläsare

Kan du komma ihåg den bästa föreläsning du någonsin varit på? Vad var det som gjorde den så speciell? Varför kommer du ihåg den så? Kan du beskriva hur den upplevelsen påverkat dig därefter?

Min bestämda åsikt är att det viktigaste vid en föreläsning är närvaro och medvetenhet. Att föreläsaren är fullt ”där” och finner en stark gemenskap med sina deltagare. Genom att vara lyhört medveten om vad människorna har med sin in i föreläsningssalen, kan en föreläsare i stunden väga av hur långt hen ska driva ett ämne, hur stora risker hen kan ta och vad som möter deltagarnas behov på bästa sätt.

En föreläsare som kan sitt ämne väl, kan koncentrera sig på att låta sakinnehållet bli levande, ja det är t o m möjligt att låta innehållet ta gestalt i rummet. Att det uttalade sker med deltagarna i stunden. Mina specialämnen, etik och värderingar, påstår jag kräver att man blir berörd av. Annars har man missat ämnet. Det handlar absolut inte om teoretiska scheman kring vad som är rätt och fel, nej det handlar om hur vi människor är, relaterar och agerar. Det jag påstår vara min unika förmåga är att jag är kunnig kring själen. Djupare in i en människa kan man knappast komma. Tja, oavsett om man tror att det är så att vi människor har, eller är, själar, så är effekten tydlig; Mina föreläsningar berör och sätter spår.

Många ser på dem man föreläser för såsom ”åhörare”. Jag ser dem som deltagare. Jag vill skapa ett aktivt vi i salen, där deltagarna känner sig delaktiga. Inte bara genom frågor (deras och mina), utan genom olika övningar och kortare samtal. Min ambition är alltid att så långt det bara är möjligt, skräddarsy varje föreläsning för dem som är på plats. Som präst och föreläsande konsult har jag många års träning på detta, men jag syftar alltid att gå in till en föreläsning som om det vore för första gången. Att få vara pirrig, nyfiken och på hugget. Väldigt förberedd.


Föreläsningsämnen


VÄRDEGRUND – CORPORATE BULLSHIT ELLER VERKSAM VARDAGSVERKLIGHET?

Snacka går… Mycket av det som presenteras under rubriker som ”Värdegrund” eller ”Etisk policy” är bara snitsigt utformade drömdokument som har väldigt lite med verkligheten att göra. Då saknar de funktion eller blir i värsta fall direkt kontraproduktiva. Låt istället mig få reda ut begreppen och den vetenskapligt grundade metodiken kring hur man jobbar med etik och värderingar på företag och organisationer. Varför det är nödvändigt med delaktighet och bottom up-tänkande. Varför ledarnas agerande som modiga föregångare är helt avgörande. Jag kan hjälpa er att skapa en värdegrund som levs och gör skillnad i er vardag.


ATT VARA I EGOT ELLER I TILLIT – HUR SKAPAR VI EN KREATIV OCH LUSTFYLLD FÖRETAGSKULTUR?

Många stämmer in i påståendet att egentligen kan alla våra känslor kokas ner till två motstående grundkänslor; Kärlek och Rädsla! Antingen är man i expansion, nyfikenhet, lätthet, spontanitet, värme, välvilja, samarbete eller i kontraktion, kontroll, jämförande, oro, beräknande, försvar, jag-gör-mitt. Vågar vi fundera på hur vår organisationskultur upplevs? Om vi tänker på alla våra interna relationer och hur vi samarbetar internt över gränserna, hur är den känslan? Det går att vända en organisationskultur som man inte trivs och fungerar i. Men då krävs det kunskap, mod och uthållighet.


DET KÄRLEKSFULLA LEDARSKAPET – HUR BIDRAR DET TILL EFFEKTIVITET OCH LÖNSAMHET?

”K-ordet”, Kärlek, är ett ord som det krävs lite mod att använda på en arbetsplats. Och dessutom mena det. Men det är det alla medarbetare innerst inne längtar efter. Det är ett bränsle mycket viktigare än bonusar, status och elegant yttre. Hur kan man skapa ett ledarskap byggt på kärlek utan att det uppfattas som ”farligt” eller flummigt? Ja, det går att visa att ett ledarskap präglat av medveten kärlek skapar både trygghet, tillhörighet och kreativitet. Att lägga tid och kraft på kärleken är direkt affärsdrivande och i slutändan mycket lönsamt. 


VAD KAN VI GÖRA FÖR ATT VISSELBLÅSAREN SKA KUNNA VISSLA SNABBT, KONSTRUKTIVT OCH TILL EN LÅG PERSONLIG KOSTNAD?

De flesta ledare säger att de har eller vill skapa en organisationskultur där man uppfattar att det är högt till tak. Ändå är min smärtsamma erfarenhet att en av de allra vanligaste klagomålen jag möter ute på arbetsplatser är en alltför låg takhöjd och rädsla för att säga hur det verkligen är, att blåsa i den berömda visslan. Låt mig beskriva hur man på allvar tar tag i denna organisationskulturens blykeps. Hur man kan hantera både befogad och obefogad kritik. Hur man hanterar behovet av att ”yla av sig”. Hur man ansvarsfullt och tryggt uttalar det outtalbara. Hur alla medarbetarnas kreativitet och vilja att bidra, bäst tas till vara. Hur man skapar strukturer och uppmuntran för potentiella visselblåsare.


SPIRITUAL LEADERSHIP IS THE NEW BLACK!

Det känns tryggare, ballare och mer tillåtande att säga det på utrikiska. Men allt oftare hör vi ändå signaler om att det vi på svenska skulle kunna kalla andligt ledarskap, kunde vara något viktigt på spåren. Man behöver inte vara varken religiös eller troende för att vara nyfiken på det, utan det är något inspirerande för vanliga sekulära chefer i vardagen. Men det handlar om att våga se tillvaron lite större och djupare.

Vilka incitament har du i grunden för ditt handlande? Din egen vinning eller det största goda?

Hur skulle du uttrycka meningen i ditt arbete och på din arbetsplats?

Hur ser ert företags skapelseberättelse och framtida utopi ut? Och vilken roll spelar dessa?

Hur hänger nästa månads lönsamhetsökning ihop med behovet av att vi agerar planetskötare?

Vad är magkänsla egentligen och vilken tilltro eller skepsis bör man visa den?

Vilken är din fulla potential som människa och hur kan du utveckla dig mot den?
Vad gör en PST, en Personal Spiritual Trainer?

Hur skapar man en atmosfär av ödmjukhet och sårbarhet där alla strävar efter att bygga tillit och sammanhållning på djupet – utan att tappa effektivitet och lönsamhet?